lovisaulander

I fredags var det i alla fall utgång som stod på schemat, så ja, varför inte tänkte jag och Adam.

Jag drog på systemet, sen tog vi våra påsar och gick till stadsparken.

Här samlades vi för en stunds civiliserat umgänge, innan vi gick vidare till nationspub.

Fyran och sexan gällde dagens, och det var tur att dagens inte var så vidare god, för då hade det kunnat sluta illa. Det som fick lida var istället fötterna, som faktiskt repat sig nu, om jag inte hoppar på bara trampdynorna. Och jag trodde att jag skulle sluta på gatan av alla skulder, men nu visar det sig att allt detta kommer jag spara in på alkohol! Wiihoo!

I lördags var vi bakis, en av oss mer än den andra, med tanke på att den andra spydde när han kom hem. Ja, det var Adam. Och lämnade mig, med lokalsinnet, själv kvar nere på stan. Som tur var hade jag sällis, sen ringde Märit mig och berättade var jag kunde hoppa på elvan.

Idag, inget nytt. Registrerat mig på gym, cyklat runt i Uppsala och kollat läget, fikat. Sånt vettigt.

Jag återkommer eventuellt på tisdag, efter den där fältundersökningen.

Och jag känner att jag ska klargöra en sak här på bloggen. Jag tänker inte bli ilag här:) Jag är ingen ilagare, och jag skulle vara en dålig flickvän. Hur ofta kommer jag exempelvis ihåg att ringa när jag sagt att jag ska göra det?

Så, mina vänner, här kom det, svart på vitt.

Kram

Det första skulle man kunna kalla för undersökning, eller spionage om man vill.

Det verkar som att en del, närmare samtliga än få, tjejer, har kommit hit med en förhoppning om att träffa en söt kille.

However(!!), det verkar som att de flesta killar här redan har en tjej. Hur ska killarna räcka till? Hur kommer det sig att det, oavsett vart man vänder sig, finns många fler tjejer än killar? Vad är det här för ojämn fördelning?

Det andra är något av en självinsikt jag kommit till. Jag har nämligen ett rum, helt färdigt som bara står och väntar på mig. Hur kommer det sig att jag fortfarande bor hos Märit och Olle? Men det har jag ett svar på. För det första har jag inte riktigt haft tid att handla mat än, för det andra vill jag inte cykla själv till skolan och för det tredje är det mycket mysigare att bo här än i mitt eget rum. För att vara en korridor där det ska vara mycket fart är det väldigt tyst och öde faktiskt.

Det tredje är ett konstaterande. På mattelektionerna just nu går vi igenom väldigt basic matte. De som har problem med detta just nu, kan få det lite knivigt när vi börjar närma oss starten på matte C. Och jag menar inte på något sätt att det kommer bli en dans på rosor för mig, men en förutsättning antar jag är att man åtminstone greppar matte A och B.

Det fjärde skulle man kunna kalla för en oro. På tisdag ska vi nämligen ha exkursion på biologin, alltså, en slags fältundersökning. Vi ska med andra ord dra på oss gummistövlar, ta med penna och papper och bege oss ut i skogen, för att kolla på växtligheten. Och för er som inte vet det kan jag berätta att jag aldrig någonsin varit bra på träd eller blommor. Det jag känner till är maskros, prästkrage, tall, gran och björk. Möjligtvis ek, men jag betvivlar att vi kommer stöta på någon sådan. Jag kan alltså inte briljera med mina ekkunskaper, jag har inget att komma med.

Det femte är också något av en självinsikt. Jag har fruktansvärt dålig kondis. Men till mitt försvar är det jobbigt att cykla på en tre-växlad när det blåser.

Det sjätte är ett misslyckande. Jag och Adam gick på macken idag, som ligger ungefär 200 meter från skolan. Jag köpte en sallad, som jag skulle äta medan vi gick tillbaka. Det var fem tomater, några kycklingbitar och sen sallad. Jag spillde i alla fall ut alla tomater utom en på vägen tillbaka. Synd.. Det var tomaterna som var godast.

Nu ska jag kolla läget här i huset istället. Hejhej!

Vad är det facebookprofilbilderna som unga tjejer tar? Vad är det för fel på gamla hederliga bilder där man ser ansiktet?

Nej, nuförtiden ska det vara taget från sidan, med håret för ansiktet, och bara näsan som sticker fram.

Men alltså, en bild på håret? Vad är grejen med det? Det är alltså, en bild på hår.. Och en näsa. Och även om det är så, att ni faktiskt fått med ansiktet (vilket jag är fullständigt övertygad om var ett misslyckande, bilden skulle ju faktiskt bara vara på erat hår), så ser man det ju knappt? Ni kollar in i kameran, ler ett stelt leende och tycker att ni ser söta ut. Skärp er, ta riktigt bilder, det ser konstigt ut.

Och jag kan ju erkänna nu, och detta kommer jag bara erkänna en gång, att jag är riktigt rädd för fjortisar. Jag är rädd att dom ska leka tuff på stan, och säga något spydigt till mig som jag inte har något bra svar på. Det vet vi ju alla, att det är vad fjortisar gör. Leker tuff på stan alltså. Och då står dom där och skrattar föraktfullt med sina kompisar, och jag lommar iväg med svansen mellan benen. Så, nu var det sagt, nu glömmer vi det här.

Förutom att Adam sa att jag blev utdömd av ett par killar i hissen på väg upp till rummet, när jag sa "Ha så kul ikväll då grabbar".

Men om man bor i Flogsta, the place to be om man vill partaja istället för att plugga, och håller i en tygkasse som klirrar så fort hissen rör sig, då tycker inte jag att det är jättemärkligt om någon tror att man köpt ölen för att dricka upp den.

(Jag vill tillägga att det var en sån där tygkasse som coca cola har gjort, och den var fylld till tre fjärdedelar.)

Annars, nyss hemkommen från grillning. Jag och Adam grillade korv.. Gott.. Jag blev även bjuden på majs, av en trevlig tjej. Adam regerade i volleyboll, i team Adam, jag kollade på. Jag förlorade i kubb. Ja, kvällen har varit angenäm och lagom händelserik.

Första biologilektionen börjar imorgon, 08.15, bäst att knyta ihop säcken.

Lina, jag ringer dig imorgon, bered dig på att förklara hur man gör för att blogga från mobilen, okej? Då kan ni få se bild på mitt rum.

Och kanske även på vad som händer med händerna (haha) om man krattar en tomt och sedan cyklar i uppförsbacke.

Vi hörs hörrni!!! Kram!

Den första historien handlar om, och det var endast jag själv närvarande utöver pappa, när pappa skulle göra en god efterrätt som han fått på fjället en gång.

Man skulle ha margarin och socker i en stekpanna, och det skulle bli ungefär som en sockerkaka. (Det kan ha varit mjöl i också, jag är inte helt säker).

Hur som helst inser pappa att efterrätten inte riktigt får den konsistens den ska ha, och tömmer i lite mer socker.

Jag inser att det här aldrig kommer sluta väl, så jag föreslår att vi tar den av värmen, och hoppas att den rättar till sig av sig själv.

Det gjorde den inte.. Vi åt alltså glass, och något som närmast kan jämföras med misslyckad knäck. Jag sa att det var gott, och det var faktiskt inte så dumt. Kastrullen fick vi slänga, det gick inte att få bort.

Den andra historien är när pappa hade kommit på att han skulle rosta hårdbröd, för det blev tydligen alldeles underbart knaprigt och gott.

Han stoppar brödbiten i brödrosten och dansar vidare (alla som sett Pappa Mårten dansa vet ungefär hur det såg ut). Han dansar sen tillbaka, och lutar sig mot diskbänken, med ryggen mot brödrosten och sjunger. (Alla som hört Pappa Mårten sjunga vet ungefär hur det lät.)

Mamma kommer i alla fall in från bakdörren, och meddelar att det brinner. Pappa ser allmänt förvirrad ut, och både jag och Adam vänder oss mot brödrosten. Och mycket riktigt, det kommer faktiskt lågor ur brödrosten. Jag och Adam skrattar, mamma står och kollar och pappa river fram en gaffel och tycker att han ska rädda det som återstår av brödbiten, och eventuellt brödrosten. Vid det här laget har jag och Adam börjat hojta att han inte kan stoppa gaffeln i brödrosten utan att dra ur kontakten, och att det nog inte finns så väldigt mycket att ta ur den där brödrosten nu. Brödrosten fungerar än idag.

Då kan man ställa sig följande frågor.. Varför skulle han rosta hårdbröd? Är inte det redan knaprigt?

Om han ville att det skulle vara varmt, varför stoppade han det inte i micron? Och framförallt, vad trodde han skulle hända om han inte vaktade den?

Bloggen är främst skapad (eller är den återöppnad? Jag har inte riktigt fått kläm på det här med bloggen än) för att jag blev ombedd att skapa en, så att alla kan hålla koll på vad jag sysslar med här nere. Hej Sara och Lina och Marita!!

Jag tänkte att jag kunde börja med att räkna upp alla vuxenpoäng jag samlat ihop under helgen.

1. Jag var exalterad över att åka på IKEA

2. Jag har köpt en säng

3. Jag valde en fast säng, för att det känns bättre för ryggen.

4. Jag tyckte att det var, a) hemskt roligt att köpa gardiner, b) svårt att välja vilken färg jag skulle ha.

5. Jag har köpt skarvsladdar (eller egentligen fick jag dem av pappa, så det räknas kanske inte?)

6. Jag klagade på Adams bilkörning, men till mitt försvar körde han väldigt nära kanten.

7. Jag bad alla ta av sig skorna när de skulle gå in i mitt studentrum (som för övrigt är ganska hemtrevligt, bild kommer eventuellt.

8. Jag har köpt en riktig damcykel, med ett ordentligt lås.

Historien om cykeln är ganska intressant, jag var nämligen och handlade på en cykelaffär här i Uppsala.

Efter att ha bestämt mig för vilken cykel jag ville ha (och provcyklat, det har jag inte gjort på typ 10 år, jag trodde jag skulle ramla på parkeringen) kommer jag, som alltid, till det allra svåraste. Färgen.

Jag konsulterade min familj, som inte var mycket till hjälp, men bestämmer mig tillslut för en fräsig lilafärg. (Den var inte som gamla HUL, utan mer som.. tant gredelin.)

Försäljaren sa att han hade en väldigt fin, havsblå färg inne (den allra sista), som han tyckte var tjusig, och frågar om jag inte ville kolla på den också. Egentligen ville jag inte det, jag ville ju ha den lila, men det kändes oartigt att säga nej. Så ja, det kan jag väl göra.

Jag följer med in på lagret, där han lyfter ner en låda som är dubbelt så stor som han själv, och börjar riva upp den. Och det var inget litet projekt vill jag lova, det var liksom fasthäftat med häftklamrar som var minst en decimeter, och det var väl i alla fall en sju stycken. Och jag inser ju att nu, när jag i princip bett honom riva upp världens största kartong i tio minuter, då måste jag ju ta den havsblå.

Så jag är nu stolt ägare till en havsblå damcykel, med godkänt lås.

Och jag är väldigt nervös inför morgondagen, registreringen, och jag har hälsat på tre av mina korridorskamrater.

Men det känns bra gott folk!!

Kramkram