20110227
Okej, nu är det dags.
Nu ska ni, mina trogna två läsare, få höra hur det gick till när jag somnade i Linas dusch.
Lagomt övertaggad inför utgång bestämmer jag mig för att inte stanna vid ett glas vin (ni som druckit vin hos Lina vet hur små hennes glas är), utan får nog i mig ett par tre kanske. Väl inne på Larrys dricker jag en drink, och en shot.
Det är efter detta, mina vänner, det går utför.
Någon gång mellan 00.00 och 02.00:
Minneslucka, spela nykter inför vakterna (varför kan man ju fråga sig såhär i efterhand, eftersom jag ändå var påväg hem),
träffar trevlig tjej på gatan, bommar en cigg, diskuterar något oerhört viktigt, vinglar vidare (läs sniglar), möter två nya
trevliga tjejer, får armkrok nästan hela vägen hem (jävlar vilken fart vi hade), minneslucka, ligger i hallen med kläderna på,
skickar iväg ett sms om att jag inte kommer upp från hallen, bestämmer mig för att duscha, minneslucka, lägger mig i duschen
och vilar benen, mörker.
Jag vaknar, uppskattningsvis en halvtimme efteråt, och har lite ont i fingrarna. Jag inser att det kanske är bäst att gå och
lägga sig i sängen istället. Känner då att det smärtar rejält i fingrarna. Jag lyckas kravla mig upp åtminstone,
och gör mig redo för att gå mot sängen. Det är väldigt blött på golvet i badrummet, och några klädesplagg har blivit lite blöta.
Inklusive min jacka, som jag slängt av mig på badrumsgolvet. Lätt fixat, jag lägger upp dem på toaletten,
och tar hand om dem sen. Men de blöta kläderna tar liksom aldrig slut? Så jag fortsätter att
lägga dem på toaletten, och innan jag vet ordet av ligger varenda klädesplagg där.
Full och skakis börjar jag röra mig mot sängen. I hallen är det också lite blött, och även i vardagsrummet.
Jag kan inte begripa vad som har hänt, jag menar, så blöt var jag ju inte när jag klev ur duschen. Jag letar rätt på mobilen och
inser att klockan är runt kvart i åtta. Vidare in mot köket, och samma visa. Blött på golvet.
Turns out, jag hade lagt fetrava på brunnen i duschen, och sovit i minst fem timmar. Fruktansvärt underbart. Jag får panik,
ringer Lina, börjar torka golven med handdukar, ringer Lina igen, fortsätter torka golv, försöker ringa Adam, fortsätter torka golv,
ger hårtorken ett försök, inser att det inte går, återgår till handduk. Jag letar sedan rätt på de blöta kläderna, och börjar
torka dem med hårtorken, men inser också där att hårtorken inte är alltför effektiv.
Någon gång mellan fyra blöta handdukar och en uppgiven suck:
Linas och min historia förenas när hon kommer hem, och jag har Adams tröja på mig och försöker torka den med kroppsvärme,
medan Linas kläder ligger på golvet och behandlas med hårtork.
Lina skrattar, vi försöker ringa Adam, (som inte svarar och därmed ser till att vi missar bussen), och sedan går vi och lägger oss,
med dubbla täcken.
Det, var vad som hände den ödesdigra natten, på Storgatan.
20110215
Ville bara berätta att jag, när jag gick hem från skolan idag, gick bakom en kille som harklade sig från Ica till korsningen mot Sernanders. För er som undrar är det uppskattningsvis 2,5-3km.
20110209
Jag har fastnat i ett något destruktivt beteende.
Det är något som har en väldigt märklig effekt på mig, ungefär som att titta på något man egentligen inte vill se,
men som man inte kan låta bli att titta på.
Ungefär såhär känns det i magen: Jag blir jättenervös, men kommer på att jag inte har något att vara nervös över.
Så då försöker jag komma på varför jag är exalterad (ni vet att det känns ungefär likadant i magen), men kommer på
att jag inte är det heller. Då sätter jag på en låt, tänker över mina synder, och inser att det här är kontraproduktivt.
Detta innebär alltså att jag antingen njuter av att att plåga mig själv (=dramaqueen) eller att jag har hittat ett sätt
att vara produktiv i min kontraproduktivitet. Det sista är en lite lockande tanke faktiskt.
Med Linas experthjälp ska jag nog klara av det här ganska galant.
Idag jag har bokat tatueringstid också, för er som vill veta:)
20110208
Jag skulle vilja klargöra en sak, som upprör mig när jag tänker på det.
Alla har vi varit i en situation där vi blir anklagad för något som inte är sant.
Älskar man inte att någon säger att man har försagt sig då?
"Då är det så, där försa du dig!!"
Det som ska klargöras är alltså, jag försäger mig inte. Jag är för det mesta fullständigt medveten om vad jag säger. FULLSTÄNDIGT MEDVETEN!!!! Så, försök inte ens förstå hur jag tänker, det här är en lång process av komplicerade tankar, med många steg av analyserande, people!!
Och det absolut bästa med att han tror att han (det är oftast det manliga könet som inbillar sig detta) listat ut att man försagt sig, är att man redan innan man sa det tagit med i beräkningen att han kommer tro att man försäger sig.
Så, det manliga könet, jag är ledsen, men ni kommer aldrig någonsin höra en kvinna med någorlunda koll försäga sig, för vi hinner analysera dubbelt så mycket, dubbelt så snabbt som ni.
Och för övrigt, det här med att kvinnor är från venus och män från mars, eller om det var tvärtom, testa att kvinnor kommer från planeten jorden, och killar från "vi-låtsas-att-vi-är-rationella-men-egentligen-är-vi-värre-är-kvinnor"-planeten. Jag har hört att det är ganska fint där såhär års, ni kanske borde åka tillbaka.
